Så satt jag där igen. på Nalen, med Björn Fries och Sofie Åhgren... mittemot vid bordet bredvid satt Mikael Wiehe, Lars Winnerbäck, Thomas Ledin med flera.
Årets stipendier delades ut. Artister mot Nazister gjorde det igen.
-Detta är ett tack för ert engagemang, och sen sade Wiehe det, -som en uppmuntran för att kämpa vidare...
Klumpen i halsen har växt, valde jag fel. Varför var inte jag en av dem som fortsatte... var det av överlevnadsinstinkt eller står jag på samma plats fortfarande.
Daniel Phool frågar, vad jag jobbar med nu...
Grupperna som jag försvarar är de samma, de som av olika skäl blir bemötta på ett oacceptabelt sätt av samhället...
jag inser att jag inte valt bort något alls, tvärtom... Jag har antagit en utmaning svår att bemästra, men jag är samma person, samma Maria som är övertygad om att man kan förandra världen.
Jag kommer att klara det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar